Song | Balladen Om Briggen Blue Bird Av Hull |
Artist | Sofia Karlsson |
Album | Visor Fran Vinden |
Download | Image LRC TXT |
Det var Blue Bird av Hull | |
Det var Blue Bird en brigg | |
Som med sviktande stumpar stod på | |
Över soten i snöstorm med nerisad rigg | |
Själva julafton sjuttiotvå | |
-\"Surra svensken till rors, han kan dreja en spak.\" | |
Ropa skepparn | |
-\"Allright boys, lös av!\" | |
Och Karl Stranne från Smögen | |
Blev surrad till rors | |
På Blue Bird som var dömd att bli vrak | |
Han fick Hållö-fyrs blänk | |
Fast av snöglopp och stänk | |
Han stod halvblind | |
Han fick den i lov | |
Och i lä där låg Smögen | |
Hans hem där hans mor | |
Just fått brevet från Middelsborough | |
-\"Nå vad säger du Karl?\" | |
-\"Går hon klar?\" | |
-\"Nej, kapten!\" | |
-\"Vi får blossa för här är det slut.\" | |
-\"Vi har Hållö om styrbord och brott strax i lä.\" | |
-\"Ut med ankarna båtarna ut.\" | |
Men hon red inte upp | |
Och hon fick ett par brott | |
Som tog båten dom hade gjort klart | |
-\"Jag tror nog\" sa Karl Stranne \"Att far min gått ut.\" | |
-\"Emot oss, jag litar på far!\" | |
-\"Båt i lä!\" | |
-\"Båt i lä!\" | |
-\"Det är far, det är vi!\" | |
-\"Det är far min från Smögen. Hallå!\" | |
-\"Båt i lä!\" sjöng han ut | |
-\"Dom är här jumpa i, alle man vi blir bärgade då.\" | |
Det var Stranne den äldre | |
En viking en örn | |
Tog sitt renade brännvin | |
Ur vinskåpets hörn | |
Till att bjuda dom skeppsbrutna på | |
-\"Hur var namnet på skutan?\" | |
Han sporde och slog | |
Nio supar i spetsiga glas | |
-\"Briggen Blue bird.\" | |
Det tionde glaset han tog | |
Och han slog det mot golvet i kras | |
-\"Sa ni Blue Bird kapten? Briggen Blue Bird av Hull?\" | |
-\"Gud i himlen var är då min son?\" | |
-\"Var är pojken kapten för vår frälsares skull?\" | |
Det blev dödstyst bland männen i vrån! | |
Gubben Stranne | |
Tog sakta sydvästen utav | |
-\"Spara modern kapten, denna kväll.\" | |
-\"Nämn ej namnet på briggen som har gått i kvav.\" | |
-\"Nämn ej Blue Bird av Hull är ni snäll.\" | |
Och kaptenen steg opp | |
Han var grå han var tärd | |
Stormen tjöt knappt man hörde hans ord | |
När han sa med självande röst till sin värd | |
-\"Karl stod surrad och glömdes ombord.\" |
Det var Blue Bird av Hull | |
Det var Blue Bird en brigg | |
Som med sviktande stumpar stod p | |
ver soten i sn storm med nerisad rigg | |
Sj lva julafton sjuttiotv | |
" Surra svensken till rors, han kan dreja en spak." | |
Ropa skepparn | |
" Allright boys, l s av!" | |
Och Karl Stranne fr n Sm gen | |
Blev surrad till rors | |
P Blue Bird som var d md att bli vrak | |
Han fick H ll fyrs bl nk | |
Fast av sn glopp och st nk | |
Han stod halvblind | |
Han fick den i lov | |
Och i l d r l g Sm gen | |
Hans hem d r hans mor | |
Just f tt brevet fr n Middelsborough | |
" N vad s ger du Karl?" | |
" G r hon klar?" | |
" Nej, kapten!" | |
" Vi f r blossa f r h r r det slut." | |
" Vi har H ll om styrbord och brott strax i l." | |
" Ut med ankarna b tarna ut." | |
Men hon red inte upp | |
Och hon fick ett par brott | |
Som tog b ten dom hade gjort klart | |
" Jag tror nog" sa Karl Stranne " Att far min g tt ut." | |
" Emot oss, jag litar p far!" | |
" B t i l!" | |
" B t i l!" | |
" Det r far, det r vi!" | |
" Det r far min fr n Sm gen. Hall!" | |
" B t i l!" sj ng han ut | |
" Dom r h r jumpa i, alle man vi blir b rgade d." | |
Det var Stranne den ldre | |
En viking en rn | |
Tog sitt renade br nnvin | |
Ur vinsk pets h rn | |
Till att bjuda dom skeppsbrutna p | |
" Hur var namnet p skutan?" | |
Han sporde och slog | |
Nio supar i spetsiga glas | |
" Briggen Blue bird." | |
Det tionde glaset han tog | |
Och han slog det mot golvet i kras | |
" Sa ni Blue Bird kapten? Briggen Blue Bird av Hull?" | |
" Gud i himlen var r d min son?" | |
" Var r pojken kapten f r v r fr lsares skull?" | |
Det blev d dstyst bland m nnen i vr n! | |
Gubben Stranne | |
Tog sakta sydv sten utav | |
" Spara modern kapten, denna kv ll." | |
" N mn ej namnet p briggen som har g tt i kvav." | |
" N mn ej Blue Bird av Hull r ni sn ll." | |
Och kaptenen steg opp | |
Han var gr han var t rd | |
Stormen tj t knappt man h rde hans ord | |
N r han sa med sj lvande r st till sin v rd | |
" Karl stod surrad och gl mdes ombord." |
Det var Blue Bird av Hull | |
Det var Blue Bird en brigg | |
Som med sviktande stumpar stod p | |
ver soten i sn storm med nerisad rigg | |
Sj lva julafton sjuttiotv | |
" Surra svensken till rors, han kan dreja en spak." | |
Ropa skepparn | |
" Allright boys, l s av!" | |
Och Karl Stranne fr n Sm gen | |
Blev surrad till rors | |
P Blue Bird som var d md att bli vrak | |
Han fick H ll fyrs bl nk | |
Fast av sn glopp och st nk | |
Han stod halvblind | |
Han fick den i lov | |
Och i l d r l g Sm gen | |
Hans hem d r hans mor | |
Just f tt brevet fr n Middelsborough | |
" N vad s ger du Karl?" | |
" G r hon klar?" | |
" Nej, kapten!" | |
" Vi f r blossa f r h r r det slut." | |
" Vi har H ll om styrbord och brott strax i l." | |
" Ut med ankarna b tarna ut." | |
Men hon red inte upp | |
Och hon fick ett par brott | |
Som tog b ten dom hade gjort klart | |
" Jag tror nog" sa Karl Stranne " Att far min g tt ut." | |
" Emot oss, jag litar p far!" | |
" B t i l!" | |
" B t i l!" | |
" Det r far, det r vi!" | |
" Det r far min fr n Sm gen. Hall!" | |
" B t i l!" sj ng han ut | |
" Dom r h r jumpa i, alle man vi blir b rgade d." | |
Det var Stranne den ldre | |
En viking en rn | |
Tog sitt renade br nnvin | |
Ur vinsk pets h rn | |
Till att bjuda dom skeppsbrutna p | |
" Hur var namnet p skutan?" | |
Han sporde och slog | |
Nio supar i spetsiga glas | |
" Briggen Blue bird." | |
Det tionde glaset han tog | |
Och han slog det mot golvet i kras | |
" Sa ni Blue Bird kapten? Briggen Blue Bird av Hull?" | |
" Gud i himlen var r d min son?" | |
" Var r pojken kapten f r v r fr lsares skull?" | |
Det blev d dstyst bland m nnen i vr n! | |
Gubben Stranne | |
Tog sakta sydv sten utav | |
" Spara modern kapten, denna kv ll." | |
" N mn ej namnet p briggen som har g tt i kvav." | |
" N mn ej Blue Bird av Hull r ni sn ll." | |
Och kaptenen steg opp | |
Han var gr han var t rd | |
Stormen tj t knappt man h rde hans ord | |
N r han sa med sj lvande r st till sin v rd | |
" Karl stod surrad och gl mdes ombord." |