| Förgäves uppå stigen jag dig att möta går | |
| Jag lyssnar ropar och jag lyssnar åter | |
| Det vädret är som blåser det böljan är som slår | |
| Men vännens röst sig icke höra låter | |
| Och skyarna de gå på himmelen den blå | |
| Så vandrar mina tankar och ingen vila få | |
| Så länge jag ej finner den jag söker | |
| En tid det var så roligt den tid förfluten är | |
| Då vänskap du för mig i hjärtat hyste | |
| När jag gick neråt lunden så var du för mig där | |
| Det minnas himlens stjärnor som oss lyste | |
| Det löfte du mig gav att bli min strövnings stav | |
| Och om det vore större än det stora vida hav | |
| Så rymdes aldrig glädjen som jag kände | |
| Och jag har älskat fader och jag har älskat mor | |
| Men dig jag älskat mera än jag borde | |
| Ty aldrig än i världen en kärlek fanns så stor | |
| Kanhända att en synd jag däri gjorde | |
| Min mor jag gråtit har och jag har sörjt min far | |
| Men aldrig större smärta jag i mitt hjärta bar | |
| Än den mig vännen gjort som mig förskjutit | |
| Och solen ser jag smälta på bergens is och snö | |
| Till klara vattenbäckar som förrinna | |
| Men i ditt kalla sinne kan hon ej göra tö | |
| Att dina ögons källor månde rinna | |
| Du skall min bår kanske med torra ögon se | |
| Men blir de förr ej våta så bliva likväl de | |
| När snart mitt unga hjärteblod förspillas |
| F rg ves upp stigen jag dig att m ta g r | |
| Jag lyssnar ropar och jag lyssnar ter | |
| Det v dret r som bl ser det b ljan r som sl r | |
| Men v nnens r st sig icke h ra l ter | |
| Och skyarna de g p himmelen den bl | |
| S vandrar mina tankar och ingen vila f | |
| S l nge jag ej finner den jag s ker | |
| En tid det var s roligt den tid f rfluten r | |
| D v nskap du f r mig i hj rtat hyste | |
| N r jag gick ner t lunden s var du f r mig d r | |
| Det minnas himlens stj rnor som oss lyste | |
| Det l fte du mig gav att bli min str vnings stav | |
| Och om det vore st rre n det stora vida hav | |
| S rymdes aldrig gl djen som jag k nde | |
| Och jag har lskat fader och jag har lskat mor | |
| Men dig jag lskat mera n jag borde | |
| Ty aldrig n i v rlden en k rlek fanns s stor | |
| Kanh nda att en synd jag d ri gjorde | |
| Min mor jag gr tit har och jag har s rjt min far | |
| Men aldrig st rre sm rta jag i mitt hj rta bar | |
| n den mig v nnen gjort som mig f rskjutit | |
| Och solen ser jag sm lta p bergens is och sn | |
| Till klara vattenb ckar som f rrinna | |
| Men i ditt kalla sinne kan hon ej g ra t | |
| Att dina gons k llor m nde rinna | |
| Du skall min b r kanske med torra gon se | |
| Men blir de f rr ej v ta s bliva likv l de | |
| N r snart mitt unga hj rteblod f rspillas |
| F rg ves upp stigen jag dig att m ta g r | |
| Jag lyssnar ropar och jag lyssnar ter | |
| Det v dret r som bl ser det b ljan r som sl r | |
| Men v nnens r st sig icke h ra l ter | |
| Och skyarna de g p himmelen den bl | |
| S vandrar mina tankar och ingen vila f | |
| S l nge jag ej finner den jag s ker | |
| En tid det var s roligt den tid f rfluten r | |
| D v nskap du f r mig i hj rtat hyste | |
| N r jag gick ner t lunden s var du f r mig d r | |
| Det minnas himlens stj rnor som oss lyste | |
| Det l fte du mig gav att bli min str vnings stav | |
| Och om det vore st rre n det stora vida hav | |
| S rymdes aldrig gl djen som jag k nde | |
| Och jag har lskat fader och jag har lskat mor | |
| Men dig jag lskat mera n jag borde | |
| Ty aldrig n i v rlden en k rlek fanns s stor | |
| Kanh nda att en synd jag d ri gjorde | |
| Min mor jag gr tit har och jag har s rjt min far | |
| Men aldrig st rre sm rta jag i mitt hj rta bar | |
| n den mig v nnen gjort som mig f rskjutit | |
| Och solen ser jag sm lta p bergens is och sn | |
| Till klara vattenb ckar som f rrinna | |
| Men i ditt kalla sinne kan hon ej g ra t | |
| Att dina gons k llor m nde rinna | |
| Du skall min b r kanske med torra gon se | |
| Men blir de f rr ej v ta s bliva likv l de | |
| N r snart mitt unga hj rteblod f rspillas |