| Ärren som skimrar i glödande rött belyser | |
| Vårt samvetes pina och kval | |
| När sårens svett har torkat ur jord, | |
| Tynar den börda som sinnet har tyngt | |
| Bort i en osande, dödslik stank, | |
| I det bråddjup där guld har försakats | |
| Det köttsliga skal som rasar i virvlar, | |
| I en avgrund att skriva vår sista epilog | |
| Av skammen, så länge de tärts | |
| Nu störtas den värsta av plågor | |
| I världsalltets ättestupa | |
| Ur tiden, mot lindring och nåd | |
| Ett aktat slut för de nu utlevade | |
| Vid hemsökta klippors gapande svalg | |
| Ett vördat slut för de lidande | |
| Väntar vid fullbordad gryning | |
| Aldrig mer ska frånfällets klinga | |
| Vaktas av deras febriga blod | |
| Ej mer stungen av bitande stål | |
| Och lämnad vind för våg | |
| Lyd, du skälvande kreatur | |
| Med kaos i rygg du ingenting räds | |
| Mot förgängelse du vaggas i slumrande takt | |
| Med min dolk i din rygg, omfamna ditt fördärv | |
| Av skammen, så länge de tärts | |
| Nu störtas den värsta av plågor | |
| I världsalltets ättestupa | |
| Ur tiden, mot lindring och nåd |
| rren som skimrar i gl dande r tt belyser | |
| V rt samvetes pina och kval | |
| N r s rens svett har torkat ur jord, | |
| Tynar den b rda som sinnet har tyngt | |
| Bort i en osande, d dslik stank, | |
| I det br ddjup d r guld har f rsakats | |
| Det k ttsliga skal som rasar i virvlar, | |
| I en avgrund att skriva v r sista epilog | |
| Av skammen, s l nge de t rts | |
| Nu st rtas den v rsta av pl gor | |
| I v rldsalltets ttestupa | |
| Ur tiden, mot lindring och n d | |
| Ett aktat slut f r de nu utlevade | |
| Vid hems kta klippors gapande svalg | |
| Ett v rdat slut f r de lidande | |
| V ntar vid fullbordad gryning | |
| Aldrig mer ska fr nf llets klinga | |
| Vaktas av deras febriga blod | |
| Ej mer stungen av bitande st l | |
| Och l mnad vind f r v g | |
| Lyd, du sk lvande kreatur | |
| Med kaos i rygg du ingenting r ds | |
| Mot f rg ngelse du vaggas i slumrande takt | |
| Med min dolk i din rygg, omfamna ditt f rd rv | |
| Av skammen, s l nge de t rts | |
| Nu st rtas den v rsta av pl gor | |
| I v rldsalltets ttestupa | |
| Ur tiden, mot lindring och n d |
| rren som skimrar i gl dande r tt belyser | |
| V rt samvetes pina och kval | |
| N r s rens svett har torkat ur jord, | |
| Tynar den b rda som sinnet har tyngt | |
| Bort i en osande, d dslik stank, | |
| I det br ddjup d r guld har f rsakats | |
| Det k ttsliga skal som rasar i virvlar, | |
| I en avgrund att skriva v r sista epilog | |
| Av skammen, s l nge de t rts | |
| Nu st rtas den v rsta av pl gor | |
| I v rldsalltets ttestupa | |
| Ur tiden, mot lindring och n d | |
| Ett aktat slut f r de nu utlevade | |
| Vid hems kta klippors gapande svalg | |
| Ett v rdat slut f r de lidande | |
| V ntar vid fullbordad gryning | |
| Aldrig mer ska fr nf llets klinga | |
| Vaktas av deras febriga blod | |
| Ej mer stungen av bitande st l | |
| Och l mnad vind f r v g | |
| Lyd, du sk lvande kreatur | |
| Med kaos i rygg du ingenting r ds | |
| Mot f rg ngelse du vaggas i slumrande takt | |
| Med min dolk i din rygg, omfamna ditt f rd rv | |
| Av skammen, s l nge de t rts | |
| Nu st rtas den v rsta av pl gor | |
| I v rldsalltets ttestupa | |
| Ur tiden, mot lindring och n d |