| 作曲 : Kristensson, Väänänen | |
| En starkande kansla som haller anden vid liv | |
| Som overlever nornornas alla nycker | |
| En kraft som segrar over alla fiender | |
| Den slumrar i dina blodsband, men finns dar kvar | |
| Ett naturens vasen, sjalens barande stomme | |
| En fornimmelse fran forr, i arv fran vara forfader | |
| En ymnigt strommande styrka, lika gammal som tiden sjalv | |
| En ododlig energi, som i naturen frodas i varje levande fors och sjo, i varje maktig ek och reslig gran | |
| Stilla den andas, lugnt och starkt men ett vaket sinne ser och hor, hur den vacker sjalaminnen | |
| I glomska den ligger, men ger givmilt nar du ar redo att ta emot | |
| Redo att vacka din ande till liv | |
| Dess kalla ar outsinlig, evig och oppen at alla som bar den inom sig | |
| Lat den ej for evigt sova! | |
| Kann dess aterkomst, likt nagot som saknats | |
| En del av den du ar, ett kall fran ditt blod | |
| Kann ditt arv, och hur nordens sjal flyter genom dina adror | |
| Ett fatal ar vi som urkraften minnes | |
| Evigt styrkta av en flamma som aldrig slocknar | |
| Varlden ar holjd i morker men nordstjarnan leder oss till slaget pa | |
| Vigrids slatt |
| zuo qu : Kristensson, V n nen | |
| En starkande kansla som haller anden vid liv | |
| Som overlever nornornas alla nycker | |
| En kraft som segrar over alla fiender | |
| Den slumrar i dina blodsband, men finns dar kvar | |
| Ett naturens vasen, sjalens barande stomme | |
| En fornimmelse fran forr, i arv fran vara forfader | |
| En ymnigt strommande styrka, lika gammal som tiden sjalv | |
| En ododlig energi, som i naturen frodas i varje levande fors och sjo, i varje maktig ek och reslig gran | |
| Stilla den andas, lugnt och starkt men ett vaket sinne ser och hor, hur den vacker sjalaminnen | |
| I glomska den ligger, men ger givmilt nar du ar redo att ta emot | |
| Redo att vacka din ande till liv | |
| Dess kalla ar outsinlig, evig och oppen at alla som bar den inom sig | |
| Lat den ej for evigt sova! | |
| Kann dess aterkomst, likt nagot som saknats | |
| En del av den du ar, ett kall fran ditt blod | |
| Kann ditt arv, och hur nordens sjal flyter genom dina adror | |
| Ett fatal ar vi som urkraften minnes | |
| Evigt styrkta av en flamma som aldrig slocknar | |
| Varlden ar holjd i morker men nordstjarnan leder oss till slaget pa | |
| Vigrids slatt |
| zuò qǔ : Kristensson, V n nen | |
| En starkande kansla som haller anden vid liv | |
| Som overlever nornornas alla nycker | |
| En kraft som segrar over alla fiender | |
| Den slumrar i dina blodsband, men finns dar kvar | |
| Ett naturens vasen, sjalens barande stomme | |
| En fornimmelse fran forr, i arv fran vara forfader | |
| En ymnigt strommande styrka, lika gammal som tiden sjalv | |
| En ododlig energi, som i naturen frodas i varje levande fors och sjo, i varje maktig ek och reslig gran | |
| Stilla den andas, lugnt och starkt men ett vaket sinne ser och hor, hur den vacker sjalaminnen | |
| I glomska den ligger, men ger givmilt nar du ar redo att ta emot | |
| Redo att vacka din ande till liv | |
| Dess kalla ar outsinlig, evig och oppen at alla som bar den inom sig | |
| Lat den ej for evigt sova! | |
| Kann dess aterkomst, likt nagot som saknats | |
| En del av den du ar, ett kall fran ditt blod | |
| Kann ditt arv, och hur nordens sjal flyter genom dina adror | |
| Ett fatal ar vi som urkraften minnes | |
| Evigt styrkta av en flamma som aldrig slocknar | |
| Varlden ar holjd i morker men nordstjarnan leder oss till slaget pa | |
| Vigrids slatt |