Song | Den Stora Ensamheten |
Artist | Lisa Ekdahl |
Album | Olyckssyster |
Download | Image LRC TXT |
Så har den drabbat mig igen | |
Den stora ensamheten | |
Utan någon synlig förankring | |
L verkligheten | |
Allt synes vara, som det borde | |
Jag ser inget fel vi gjorde | |
Allt är som det borde vara | |
Jag kan inte alls förklara | |
Varför den drabbat mig igen, | |
Den stora ensamheten | |
Du talade, jag lyssnade | |
Jag hörde varje ord | |
Men om sanningen ska säjas | |
Tror jag inte jag förstod | |
Nej jag satt där i min värld, | |
Dit ingen nånsin kan nå in | |
Du måste tro mig, tro när jag säjer | |
Att jag vill alltid, jag vill alltid vara din | |
Trots att den drabbat mig igen, | |
Den stora ensamheten | |
Jag har lärt mig dras ner, jag vet det är så | |
Jag gav efter för mörkret, det var enklare så | |
Jag har simmat mot ytan, | |
Men drogs ändå ner | |
Jag ville nog upp, men förmår det inte mer | |
Där uppe finns ljuset, där uppe finns du | |
Jag säjer som det är, jag säjer det nu | |
Jag är rädd och jag sjunger | |
Den här sången för dig | |
Då den berättar om någonting | |
Som ansätter mig | |
Så har den drabbat mig igen, | |
Den stora ensamheten | |
Utan någon synlig förankring | |
I verkligheten | |
Allt synes vara, som det borde | |
Jag ser inget fel vi gjorde | |
Allt är som det borde vara | |
Jag kan inte alls förklara | |
Varför den drabbat mig igen, | |
Den stora ensamheten | |
Du slog din hand i väggen | |
Väggen färgades av blod | |
Ja, du slog och slog i vanmakt | |
För att jag aldrig förstod | |
Men jag satt där i min värld, | |
Dit ingen någonsin kan gå in | |
Du måste tro mig, tro mig när jag säjer | |
Att jag vill alltid, jag vill alltid vara din | |
Trots att den drabbat mig igen, | |
Den stora ensamheten |
S har den drabbat mig igen | |
Den stora ensamheten | |
Utan n gon synlig f rankring | |
L verkligheten | |
Allt synes vara, som det borde | |
Jag ser inget fel vi gjorde | |
Allt r som det borde vara | |
Jag kan inte alls f rklara | |
Varf r den drabbat mig igen, | |
Den stora ensamheten | |
Du talade, jag lyssnade | |
Jag h rde varje ord | |
Men om sanningen ska s jas | |
Tror jag inte jag f rstod | |
Nej jag satt d r i min v rld, | |
Dit ingen n nsin kan n in | |
Du m ste tro mig, tro n r jag s jer | |
Att jag vill alltid, jag vill alltid vara din | |
Trots att den drabbat mig igen, | |
Den stora ensamheten | |
Jag har l rt mig dras ner, jag vet det r s | |
Jag gav efter f r m rkret, det var enklare s | |
Jag har simmat mot ytan, | |
Men drogs nd ner | |
Jag ville nog upp, men f rm r det inte mer | |
D r uppe finns ljuset, d r uppe finns du | |
Jag s jer som det r, jag s jer det nu | |
Jag r r dd och jag sjunger | |
Den h r s ngen f r dig | |
D den ber ttar om n gonting | |
Som ans tter mig | |
S har den drabbat mig igen, | |
Den stora ensamheten | |
Utan n gon synlig f rankring | |
I verkligheten | |
Allt synes vara, som det borde | |
Jag ser inget fel vi gjorde | |
Allt r som det borde vara | |
Jag kan inte alls f rklara | |
Varf r den drabbat mig igen, | |
Den stora ensamheten | |
Du slog din hand i v ggen | |
V ggen f rgades av blod | |
Ja, du slog och slog i vanmakt | |
F r att jag aldrig f rstod | |
Men jag satt d r i min v rld, | |
Dit ingen n gonsin kan g in | |
Du m ste tro mig, tro mig n r jag s jer | |
Att jag vill alltid, jag vill alltid vara din | |
Trots att den drabbat mig igen, | |
Den stora ensamheten |
S har den drabbat mig igen | |
Den stora ensamheten | |
Utan n gon synlig f rankring | |
L verkligheten | |
Allt synes vara, som det borde | |
Jag ser inget fel vi gjorde | |
Allt r som det borde vara | |
Jag kan inte alls f rklara | |
Varf r den drabbat mig igen, | |
Den stora ensamheten | |
Du talade, jag lyssnade | |
Jag h rde varje ord | |
Men om sanningen ska s jas | |
Tror jag inte jag f rstod | |
Nej jag satt d r i min v rld, | |
Dit ingen n nsin kan n in | |
Du m ste tro mig, tro n r jag s jer | |
Att jag vill alltid, jag vill alltid vara din | |
Trots att den drabbat mig igen, | |
Den stora ensamheten | |
Jag har l rt mig dras ner, jag vet det r s | |
Jag gav efter f r m rkret, det var enklare s | |
Jag har simmat mot ytan, | |
Men drogs nd ner | |
Jag ville nog upp, men f rm r det inte mer | |
D r uppe finns ljuset, d r uppe finns du | |
Jag s jer som det r, jag s jer det nu | |
Jag r r dd och jag sjunger | |
Den h r s ngen f r dig | |
D den ber ttar om n gonting | |
Som ans tter mig | |
S har den drabbat mig igen, | |
Den stora ensamheten | |
Utan n gon synlig f rankring | |
I verkligheten | |
Allt synes vara, som det borde | |
Jag ser inget fel vi gjorde | |
Allt r som det borde vara | |
Jag kan inte alls f rklara | |
Varf r den drabbat mig igen, | |
Den stora ensamheten | |
Du slog din hand i v ggen | |
V ggen f rgades av blod | |
Ja, du slog och slog i vanmakt | |
F r att jag aldrig f rstod | |
Men jag satt d r i min v rld, | |
Dit ingen n gonsin kan g in | |
Du m ste tro mig, tro mig n r jag s jer | |
Att jag vill alltid, jag vill alltid vara din | |
Trots att den drabbat mig igen, | |
Den stora ensamheten |