| Song | Söndermarken |
| Artist | Lars Winnerbäck |
| Album | Söndermarken |
| Download | Image LRC TXT |
| Så som himlen ser ut | |
| en tisdag över skolans | |
| kommunala korridorer | |
| Klockan fyra i oktober | |
| Strax innan det mörknar | |
| och det luktar från bespisningen | |
| Halvhjärtad husmanskost | |
| och löven ligger klistrade | |
| mot marken | |
| Gråvita skyar | |
| Tandläkarväder | |
| Nån grävmaskin som sliter upp | |
| en cykelväg vid fotbollsplan | |
| Och nyponbuskar, nyponbuskar | |
| Hela vägen nyponbuskar | |
| ser jag när jag blundar | |
| och nånstans där så blev jag | |
| den jag är | |
| Jag ser gitarren i butiken | |
| Symbolen för att skolka | |
| Sagan om ett uppror | |
| Drömmen om en högre höjd | |
| Ett sjörövarskepp | |
| som blåser rätt in i Los Angeles | |
| Och stjärnorna som glittrar | |
| Och ingen jävel når mig | |
| nånsin mera | |
| En enda ambition | |
| Att få brudarna från Berga | |
| att skratta eller gråta | |
| och rymma över taken | |
| Bort från regelboken, stöveltrampet, | |
| tegelväggen, la isla bonita | |
| Och dom brandgula | |
| stolarna man staplar | |
| på varandra | |
| Parkeringshus byggdes | |
| Ett litet steg för människan | |
| Ett stort steg för betongen | |
| och den rotlösa känslan | |
| Som ännu ett hinder | |
| på vägen mot den råa romantiken | |
| och gitarren i butiken | |
| och flykten | |
| över taken | |
| Man la klossar över ängen | |
| med små fönster och dörrar | |
| Det var slogans överallt | |
| från alla medelbeiga firmor | |
| Och en skivaffär i centrum | |
| som ett hål genom kulissen | |
| ut i verkligheten, drömmen | |
| Ut till färgerna man bara | |
| ser på bio | |
| Vi bildade band och blåste ringar | |
| Drog med handen genom jorden | |
| Fyllde naglarna med lera | |
| av all yta som vi skrapade | |
| För nånstans under lagren | |
| av tätortstimotej | |
| bredde stora världen ut sig | |
| utan farthinder och Konsumkort | |
| och nypon | |
| Vi satte båtarna i bäcken | |
| såg dom flyta in i tunneln | |
| Kanske vidare mot Vättern | |
| och kanalen ut till Nordsjön | |
| över vågorna mot Irland | |
| ut på havet och sen blåsa | |
| iväg och aldrig komma tillbaka | |
| mer till bäcken | |
| där det började | |
| Jag ser den gräddgula färgen | |
| Den moderna men diskreta | |
| En helhet får det enkla | |
| Bara fälla upp och skruva | |
| Men ändå alltid nåt | |
| som ville jaga och förvirra | |
| Nåt som inte var Ikea | |
| Nåt som inte hade lösningen | |
| i kanten | |
| Jag hör det inrökta ljudet | |
| från en replokal vid tågstation | |
| Bland speditionslokaler | |
| och bortglömda depåer | |
| Det stumma, dova skinnet | |
| och basen som darrar i gallret | |
| och glaset och det doftar | |
| just som asfalt gör | |
| om hösten | |
| Vi gömde Fibban under stenen | |
| Willes vin i busken | |
| Hela dungen var ett mikro-Vegas | |
| Ladan bytte hänglås | |
| Och ovan allt en himmel | |
| liksom silad ifrån kusten | |
| med det lilla som blev över | |
| efter vågorna och stormarna | |
| och skummet | |
| Jag kan inte återvända | |
| En brottsplats måste vila | |
| Flyktbilen är dumpad | |
| Stålarna är rena | |
| Nu bygger vi ett nytt hem | |
| Startar upp och börjar om | |
| Söndermarken jagar mig | |
| men jag är inte där |
| S som himlen ser ut | |
| en tisdag ver skolans | |
| kommunala korridorer | |
| Klockan fyra i oktober | |
| Strax innan det m rknar | |
| och det luktar fr n bespisningen | |
| Halvhj rtad husmanskost | |
| och l ven ligger klistrade | |
| mot marken | |
| Gr vita skyar | |
| Tandl karv der | |
| N n gr vmaskin som sliter upp | |
| en cykelv g vid fotbollsplan | |
| Och nyponbuskar, nyponbuskar | |
| Hela v gen nyponbuskar | |
| ser jag n r jag blundar | |
| och n nstans d r s blev jag | |
| den jag r | |
| Jag ser gitarren i butiken | |
| Symbolen f r att skolka | |
| Sagan om ett uppror | |
| Dr mmen om en h gre h jd | |
| Ett sj r varskepp | |
| som bl ser r tt in i Los Angeles | |
| Och stj rnorna som glittrar | |
| Och ingen j vel n r mig | |
| n nsin mera | |
| En enda ambition | |
| Att f brudarna fr n Berga | |
| att skratta eller gr ta | |
| och rymma ver taken | |
| Bort fr n regelboken, st veltrampet, | |
| tegelv ggen, la isla bonita | |
| Och dom brandgula | |
| stolarna man staplar | |
| p varandra | |
| Parkeringshus byggdes | |
| Ett litet steg f r m nniskan | |
| Ett stort steg f r betongen | |
| och den rotl sa k nslan | |
| Som nnu ett hinder | |
| p v gen mot den r a romantiken | |
| och gitarren i butiken | |
| och flykten | |
| ver taken | |
| Man la klossar ver ngen | |
| med sm f nster och d rrar | |
| Det var slogans verallt | |
| fr n alla medelbeiga firmor | |
| Och en skivaff r i centrum | |
| som ett h l genom kulissen | |
| ut i verkligheten, dr mmen | |
| Ut till f rgerna man bara | |
| ser p bio | |
| Vi bildade band och bl ste ringar | |
| Drog med handen genom jorden | |
| Fyllde naglarna med lera | |
| av all yta som vi skrapade | |
| F r n nstans under lagren | |
| av t tortstimotej | |
| bredde stora v rlden ut sig | |
| utan farthinder och Konsumkort | |
| och nypon | |
| Vi satte b tarna i b cken | |
| s g dom flyta in i tunneln | |
| Kanske vidare mot V ttern | |
| och kanalen ut till Nordsj n | |
| ver v gorna mot Irland | |
| ut p havet och sen bl sa | |
| iv g och aldrig komma tillbaka | |
| mer till b cken | |
| d r det b rjade | |
| Jag ser den gr ddgula f rgen | |
| Den moderna men diskreta | |
| En helhet f r det enkla | |
| Bara f lla upp och skruva | |
| Men nd alltid n t | |
| som ville jaga och f rvirra | |
| N t som inte var Ikea | |
| N t som inte hade l sningen | |
| i kanten | |
| Jag h r det inr kta ljudet | |
| fr n en replokal vid t gstation | |
| Bland speditionslokaler | |
| och bortgl mda dep er | |
| Det stumma, dova skinnet | |
| och basen som darrar i gallret | |
| och glaset och det doftar | |
| just som asfalt g r | |
| om h sten | |
| Vi g mde Fibban under stenen | |
| Willes vin i busken | |
| Hela dungen var ett mikroVegas | |
| Ladan bytte h ngl s | |
| Och ovan allt en himmel | |
| liksom silad ifr n kusten | |
| med det lilla som blev ver | |
| efter v gorna och stormarna | |
| och skummet | |
| Jag kan inte terv nda | |
| En brottsplats m ste vila | |
| Flyktbilen r dumpad | |
| St larna r rena | |
| Nu bygger vi ett nytt hem | |
| Startar upp och b rjar om | |
| S ndermarken jagar mig | |
| men jag r inte d r |
| S som himlen ser ut | |
| en tisdag ver skolans | |
| kommunala korridorer | |
| Klockan fyra i oktober | |
| Strax innan det m rknar | |
| och det luktar fr n bespisningen | |
| Halvhj rtad husmanskost | |
| och l ven ligger klistrade | |
| mot marken | |
| Gr vita skyar | |
| Tandl karv der | |
| N n gr vmaskin som sliter upp | |
| en cykelv g vid fotbollsplan | |
| Och nyponbuskar, nyponbuskar | |
| Hela v gen nyponbuskar | |
| ser jag n r jag blundar | |
| och n nstans d r s blev jag | |
| den jag r | |
| Jag ser gitarren i butiken | |
| Symbolen f r att skolka | |
| Sagan om ett uppror | |
| Dr mmen om en h gre h jd | |
| Ett sj r varskepp | |
| som bl ser r tt in i Los Angeles | |
| Och stj rnorna som glittrar | |
| Och ingen j vel n r mig | |
| n nsin mera | |
| En enda ambition | |
| Att f brudarna fr n Berga | |
| att skratta eller gr ta | |
| och rymma ver taken | |
| Bort fr n regelboken, st veltrampet, | |
| tegelv ggen, la isla bonita | |
| Och dom brandgula | |
| stolarna man staplar | |
| p varandra | |
| Parkeringshus byggdes | |
| Ett litet steg f r m nniskan | |
| Ett stort steg f r betongen | |
| och den rotl sa k nslan | |
| Som nnu ett hinder | |
| p v gen mot den r a romantiken | |
| och gitarren i butiken | |
| och flykten | |
| ver taken | |
| Man la klossar ver ngen | |
| med sm f nster och d rrar | |
| Det var slogans verallt | |
| fr n alla medelbeiga firmor | |
| Och en skivaff r i centrum | |
| som ett h l genom kulissen | |
| ut i verkligheten, dr mmen | |
| Ut till f rgerna man bara | |
| ser p bio | |
| Vi bildade band och bl ste ringar | |
| Drog med handen genom jorden | |
| Fyllde naglarna med lera | |
| av all yta som vi skrapade | |
| F r n nstans under lagren | |
| av t tortstimotej | |
| bredde stora v rlden ut sig | |
| utan farthinder och Konsumkort | |
| och nypon | |
| Vi satte b tarna i b cken | |
| s g dom flyta in i tunneln | |
| Kanske vidare mot V ttern | |
| och kanalen ut till Nordsj n | |
| ver v gorna mot Irland | |
| ut p havet och sen bl sa | |
| iv g och aldrig komma tillbaka | |
| mer till b cken | |
| d r det b rjade | |
| Jag ser den gr ddgula f rgen | |
| Den moderna men diskreta | |
| En helhet f r det enkla | |
| Bara f lla upp och skruva | |
| Men nd alltid n t | |
| som ville jaga och f rvirra | |
| N t som inte var Ikea | |
| N t som inte hade l sningen | |
| i kanten | |
| Jag h r det inr kta ljudet | |
| fr n en replokal vid t gstation | |
| Bland speditionslokaler | |
| och bortgl mda dep er | |
| Det stumma, dova skinnet | |
| och basen som darrar i gallret | |
| och glaset och det doftar | |
| just som asfalt g r | |
| om h sten | |
| Vi g mde Fibban under stenen | |
| Willes vin i busken | |
| Hela dungen var ett mikroVegas | |
| Ladan bytte h ngl s | |
| Och ovan allt en himmel | |
| liksom silad ifr n kusten | |
| med det lilla som blev ver | |
| efter v gorna och stormarna | |
| och skummet | |
| Jag kan inte terv nda | |
| En brottsplats m ste vila | |
| Flyktbilen r dumpad | |
| St larna r rena | |
| Nu bygger vi ett nytt hem | |
| Startar upp och b rjar om | |
| S ndermarken jagar mig | |
| men jag r inte d r |