Song | Att Bygga en Ruin |
Artist | Vintersorg |
Album | Solens Rötter |
Download | Image LRC TXT |
作曲 : Vintersorg | |
Kollaps är tillstandet vid alla koordinater | |
När ridan gar upp pa naivitetens teater | |
När moder jords talamod tryter, | |
När människan kväver hennes blom | |
Da, världsalltets väldiga kör ryter | |
Och förkunnar sin fatala dom | |
Fördärvets hammare slar med allt tyngre slag | |
Likt den i kakofonins smedja | |
Där röken ligger tät bade natt och dag | |
Som en atbörd för att vi smider ödeläggelsens kedja | |
Elden spyr ut sitt vildröda sken | |
Och förbränner markens hjärta | |
Flammor som dansar over mortalitetens scen | |
Tills allt är förbränt och höljt i svärta | |
En vidsträckt öken kryper fram där det har böljat ett skimrande hav | |
Landskapets själ är förvänd och spräckt | |
Av mänsklig hand skulpteras sa naturens grav | |
Tills världen pryds av kaosets ordensdräkt | |
Gra är varje fjäril, kall är varje äril | |
Och skuggor tränger bort ljuset | |
Skogar har börjat blöda, kvävd är varje gröda | |
Och tömt är visdomskruset | |
Alla ängar har mist sin forna prakt, | |
Enfaldighetsharpans strängar ljuder I denna trakt | |
Där livlöshetens stjärna brinner | |
Med ett kallt sken som vi aldrig övervinner |
zuo qu : Vintersorg | |
Kollaps r tillstandet vid alla koordinater | |
N r ridan gar upp pa naivitetens teater | |
N r moder jords talamod tryter, | |
N r m nniskan kv ver hennes blom | |
Da, v rldsalltets v ldiga k r ryter | |
Och f rkunnar sin fatala dom | |
F rd rvets hammare slar med allt tyngre slag | |
Likt den i kakofonins smedja | |
D r r ken ligger t t bade natt och dag | |
Som en atb rd f r att vi smider del ggelsens kedja | |
Elden spyr ut sitt vildr da sken | |
Och f rbr nner markens hj rta | |
Flammor som dansar over mortalitetens scen | |
Tills allt r f rbr nt och h ljt i sv rta | |
En vidstr ckt ken kryper fram d r det har b ljat ett skimrande hav | |
Landskapets sj l r f rv nd och spr ckt | |
Av m nsklig hand skulpteras sa naturens grav | |
Tills v rlden pryds av kaosets ordensdr kt | |
Gra r varje fj ril, kall r varje ril | |
Och skuggor tr nger bort ljuset | |
Skogar har b rjat bl da, kv vd r varje gr da | |
Och t mt r visdomskruset | |
Alla ngar har mist sin forna prakt, | |
Enfaldighetsharpans str ngar ljuder I denna trakt | |
D r livl shetens stj rna brinner | |
Med ett kallt sken som vi aldrig vervinner |
zuò qǔ : Vintersorg | |
Kollaps r tillstandet vid alla koordinater | |
N r ridan gar upp pa naivitetens teater | |
N r moder jords talamod tryter, | |
N r m nniskan kv ver hennes blom | |
Da, v rldsalltets v ldiga k r ryter | |
Och f rkunnar sin fatala dom | |
F rd rvets hammare slar med allt tyngre slag | |
Likt den i kakofonins smedja | |
D r r ken ligger t t bade natt och dag | |
Som en atb rd f r att vi smider del ggelsens kedja | |
Elden spyr ut sitt vildr da sken | |
Och f rbr nner markens hj rta | |
Flammor som dansar over mortalitetens scen | |
Tills allt r f rbr nt och h ljt i sv rta | |
En vidstr ckt ken kryper fram d r det har b ljat ett skimrande hav | |
Landskapets sj l r f rv nd och spr ckt | |
Av m nsklig hand skulpteras sa naturens grav | |
Tills v rlden pryds av kaosets ordensdr kt | |
Gra r varje fj ril, kall r varje ril | |
Och skuggor tr nger bort ljuset | |
Skogar har b rjat bl da, kv vd r varje gr da | |
Och t mt r visdomskruset | |
Alla ngar har mist sin forna prakt, | |
Enfaldighetsharpans str ngar ljuder I denna trakt | |
D r livl shetens stj rna brinner | |
Med ett kallt sken som vi aldrig vervinner |