Song | Mammas gata |
Artist | Promoe |
Artist | Timbuktu |
Artist | Andreas Grega |
Artist | Supreme |
Album | Kråksången |
Jag gick i ett kvarter idag, som en gång var min egna värld, ja. | |
Allting var ju enklare då, men ingenting kan bli vad det var, nej. | |
Man ser tiden är förbi, snart är det för sent, livet det går fort och det är svårt att hinna med. | |
Men vi kanske kommer se, en ljuv dag i Lund, kanske ölen kommer ta oss på det djupa en stund. | |
Kanske fortfarande, kommer försvinna i din blick, drömma om den framtid som vi aldrig fick. | |
Och vi kanske skriker, bakom musiken, och trots alla strapatserna i livet kommer fram till att vi trivs men. | |
Hur poletten föll, om vi kanske lämnas barhänt parallelt genom snön. | |
Som ändå blåser bort efter ett halvt andetag, och du säger att det var uppenbart att det aldrig var du och jag. | |
Så förlåt om jag bara säger tjena när vi syns, slipper kännas vid svidande förr i tider. | |
Kanske var vår historia en fjäril på nål, vacker att titta på men vingar som inte slår. | |
Jag gick i ett kvarter idag, som en gång var min egna värld, ja. | |
Allting var ju enklare då, men ingenting kan bli vad det var, nej. | |
Igår gick jag på mammas gata, vissa dagar så kan jag sakna, tryggheten från gamla dagar men det finns ingen som kan få dem tillbaka. | |
Igår gick jag på mammas gata, vissa dagar så kan jag sakna, tryggheten från gamla dagar men det finns inget som kan få dem tillbaka | |
Ibland vill jag återvända, men det finns ett litet dilemma, det känns som skorna börjar klämma, och jag har fått växtvärk jag måste lämna. | |
Hey Hey! | |
Staden känns för liten, du och jag börjar om, det känns för tidigt. | |
Eller för sent hur den än blir de, du kommer alltid vara en del av mitt liv, yeah. | |
Jag gick i ett kvarter idag, som en gång var min egna värld, ja. | |
Allting var ju enklare då, men ingenting kan bli vad det var, nej. | |
Man är tillbaka på mammas gata bland fotbollsmålen, ungdomsgården, ungdomsåren det är då det slår en. | |
Hur vi gick där och väntade, vad skulle hända, tiden kom och gick och man känner sig allt för hemma. | |
Allt för hemma att aldrig bländad av, storstadens ljus dom är alltid tända nu, har vi flyttat spridits för vinden, födda på nytt och vi slog igen grinden. | |
Ibland på tunn is, okända vatten, du vet hur jag älskar när vi rusade genom natten | |
I en okänd taxi, i en okänd stad, som magnetism - en okänd lag om att, vi måste vidare aldrig klara, alltid på jakt och det fattas bara, en liten pusselbit och vi springer dit, släpper tyglarna men minns alltid vägen dit. | |
Jag gick i ett kvarter idag, som en gång var min egna värld, ja. | |
Allting var ju enklare då, men ingenting kan bli var det var, nej. |
Jag gick i ett kvarter idag, som en g ng var min egna v rld, ja. | |
Allting var ju enklare d, men ingenting kan bli vad det var, nej. | |
Man ser tiden r f rbi, snart r det f r sent, livet det g r fort och det r sv rt att hinna med. | |
Men vi kanske kommer se, en ljuv dag i Lund, kanske len kommer ta oss p det djupa en stund. | |
Kanske fortfarande, kommer f rsvinna i din blick, dr mma om den framtid som vi aldrig fick. | |
Och vi kanske skriker, bakom musiken, och trots alla strapatserna i livet kommer fram till att vi trivs men. | |
Hur poletten f ll, om vi kanske l mnas barh nt parallelt genom sn n. | |
Som nd bl ser bort efter ett halvt andetag, och du s ger att det var uppenbart att det aldrig var du och jag. | |
S f rl t om jag bara s ger tjena n r vi syns, slipper k nnas vid svidande f rr i tider. | |
Kanske var v r historia en fj ril p n l, vacker att titta p men vingar som inte sl r. | |
Jag gick i ett kvarter idag, som en g ng var min egna v rld, ja. | |
Allting var ju enklare d, men ingenting kan bli vad det var, nej. | |
Ig r gick jag p mammas gata, vissa dagar s kan jag sakna, tryggheten fr n gamla dagar men det finns ingen som kan f dem tillbaka. | |
Ig r gick jag p mammas gata, vissa dagar s kan jag sakna, tryggheten fr n gamla dagar men det finns inget som kan f dem tillbaka | |
Ibland vill jag terv nda, men det finns ett litet dilemma, det k nns som skorna b rjar kl mma, och jag har f tt v xtv rk jag m ste l mna. | |
Hey Hey! | |
Staden k nns f r liten, du och jag b rjar om, det k nns f r tidigt. | |
Eller f r sent hur den n blir de, du kommer alltid vara en del av mitt liv, yeah. | |
Jag gick i ett kvarter idag, som en g ng var min egna v rld, ja. | |
Allting var ju enklare d, men ingenting kan bli vad det var, nej. | |
Man r tillbaka p mammas gata bland fotbollsm len, ungdomsg rden, ungdoms ren det r d det sl r en. | |
Hur vi gick d r och v ntade, vad skulle h nda, tiden kom och gick och man k nner sig allt f r hemma. | |
Allt f r hemma att aldrig bl ndad av, storstadens ljus dom r alltid t nda nu, har vi flyttat spridits f r vinden, f dda p nytt och vi slog igen grinden. | |
Ibland p tunn is, ok nda vatten, du vet hur jag lskar n r vi rusade genom natten | |
I en ok nd taxi, i en ok nd stad, som magnetism en ok nd lag om att, vi m ste vidare aldrig klara, alltid p jakt och det fattas bara, en liten pusselbit och vi springer dit, sl pper tyglarna men minns alltid v gen dit. | |
Jag gick i ett kvarter idag, som en g ng var min egna v rld, ja. | |
Allting var ju enklare d, men ingenting kan bli var det var, nej. |