Fru Silfver

	Herr Silfver han var en riddareman,
	Han fäste en mö uti främmande land.
	De levde tillsammans uti årena sju
	Och barnen hon födde en och så tu.
	Sen döden kom uti deras gård,
	Fru Silfver hon blev lagd uppå den svartaste bår
	Men faderen snart äktar en ny mor till sin gård.
	Den ena hon sparkade den andra hon slog,
	Den tredje hon tog uti håret och drog.
	Barnen de flydde så kammaren dit moderen låg.
	Den ena grät tårar den andra grät blod,
	Den tredje grät mor ur svartaste jord.
	På griften min hörs klagan, på griften hörs gråt.
	Fru Silfver från himmelen nedstiga
	Och så åter till sin gård hon gå
	Och ute så för henne styvmoderen stå.
	Efter mig jag lämnat både åker och äng
	Men barnen de tvingas svultna I säng.
	Efter mig jag lämnat bolster så blå
	Men barnen de ligga på stickor och strå.
	-Vill du nu ej bliva
	Barnens mor så blid
	Skall jag låta dig I helvetet lida och bli.
	-Jag ryser och jag bävar.
	Aldrig era barn skall lida någon nöd,
	Jag här nu lova och hålla det till min död.
	-Må då ormar fräta både hjärta och barm
	Om jag sedan gör de små någon harm.
	För aldrig skall jag vara strid mot din släkt
	Så visa dig aldrig mer I sådan dräkt.
	Och fru Silfver hon lämnar
	Både trygghet och hopp
	Och far sedan åter till himmelen opp.
	Sen styvmoderen tager sina barn I sin famn
	Och nämner dem alla vid hjärteliga namn.

	Herr Silfver han var en riddareman,
	Han f ste en m uti fr mmande land.
	De levde tillsammans uti rena sju
	Och barnen hon f dde en och s tu.
	Sen d den kom uti deras g rd,
	Fru Silfver hon blev lagd upp den svartaste b r
	Men faderen snart ktar en ny mor till sin g rd.
	Den ena hon sparkade den andra hon slog,
	Den tredje hon tog uti h ret och drog.
	Barnen de flydde s kammaren dit moderen l g.
	Den ena gr t t rar den andra gr t blod,
	Den tredje gr t mor ur svartaste jord.
	P griften min h rs klagan, p griften h rs gr t.
	Fru Silfver fr n himmelen nedstiga
	Och s ter till sin g rd hon g
	Och ute s f r henne styvmoderen st.
	Efter mig jag l mnat b de ker och ng
	Men barnen de tvingas svultna I s ng.
	Efter mig jag l mnat bolster s bl
	Men barnen de ligga p stickor och str.
	Vill du nu ej bliva
	Barnens mor s blid
	Skall jag l ta dig I helvetet lida och bli.
	Jag ryser och jag b var.
	Aldrig era barn skall lida n gon n d,
	Jag h r nu lova och h lla det till min d d.
	M d ormar fr ta b de hj rta och barm
	Om jag sedan g r de sm n gon harm.
	F r aldrig skall jag vara strid mot din sl kt
	S visa dig aldrig mer I s dan dr kt.
	Och fru Silfver hon l mnar
	B de trygghet och hopp
	Och far sedan ter till himmelen opp.
	Sen styvmoderen tager sina barn I sin famn
	Och n mner dem alla vid hj rteliga namn.