Nu faller dagg och nu stiger sol men det kan du inte höra. | |
Du ligger utan blus och kjol med läpparna mot mitt öra. | |
Tala nu allvar, ber du bestämt: | |
Du skrattar visor och sjunger skämt. | |
Du kan men vill inte göra en sång om lyckan den sköra. | |
Nu stiger sol och nu faller dagg för fattigt folk och för rika. | |
Men lyckan har en förgiftad tagg som man bör noga undvika. | |
Hon stannar gärna i några dar | |
Men när du vill hålla henne kvar | |
Blir hennes ögon iskalla och du blir bitter som galla. | |
Så faller daggen förutan ljud och gräs och blader blir våta. | |
Och varje morgon står solen brud fast inga brudpsalmer låta. | |
Ann-Katarin, du skall veta att | |
Det finns en lycka som dör av skratt. | |
Men den vill smekas om natten och den är stilla som vatten. | |
Stig upp ur sängen Ann-Katarin och lyssna till något viktigt: | |
Det finns ett särskilt slags ädelt vin som man bör njuta försiktigt. | |
För om man dricker det utan sans | |
Förlorar det sin forna glans | |
Och du får kvar en tom flaska och bittra tårar och aska. |
Nu faller dagg och nu stiger sol men det kan du inte h ra. | |
Du ligger utan blus och kjol med l pparna mot mitt ra. | |
Tala nu allvar, ber du best mt: | |
Du skrattar visor och sjunger sk mt. | |
Du kan men vill inte g ra en s ng om lyckan den sk ra. | |
Nu stiger sol och nu faller dagg f r fattigt folk och f r rika. | |
Men lyckan har en f rgiftad tagg som man b r noga undvika. | |
Hon stannar g rna i n gra dar | |
Men n r du vill h lla henne kvar | |
Blir hennes gon iskalla och du blir bitter som galla. | |
S faller daggen f rutan ljud och gr s och blader blir v ta. | |
Och varje morgon st r solen brud fast inga brudpsalmer l ta. | |
AnnKatarin, du skall veta att | |
Det finns en lycka som d r av skratt. | |
Men den vill smekas om natten och den r stilla som vatten. | |
Stig upp ur s ngen AnnKatarin och lyssna till n got viktigt: | |
Det finns ett s rskilt slags delt vin som man b r njuta f rsiktigt. | |
F r om man dricker det utan sans | |
F rlorar det sin forna glans | |
Och du f r kvar en tom flaska och bittra t rar och aska. |
Nu faller dagg och nu stiger sol men det kan du inte h ra. | |
Du ligger utan blus och kjol med l pparna mot mitt ra. | |
Tala nu allvar, ber du best mt: | |
Du skrattar visor och sjunger sk mt. | |
Du kan men vill inte g ra en s ng om lyckan den sk ra. | |
Nu stiger sol och nu faller dagg f r fattigt folk och f r rika. | |
Men lyckan har en f rgiftad tagg som man b r noga undvika. | |
Hon stannar g rna i n gra dar | |
Men n r du vill h lla henne kvar | |
Blir hennes gon iskalla och du blir bitter som galla. | |
S faller daggen f rutan ljud och gr s och blader blir v ta. | |
Och varje morgon st r solen brud fast inga brudpsalmer l ta. | |
AnnKatarin, du skall veta att | |
Det finns en lycka som d r av skratt. | |
Men den vill smekas om natten och den r stilla som vatten. | |
Stig upp ur s ngen AnnKatarin och lyssna till n got viktigt: | |
Det finns ett s rskilt slags delt vin som man b r njuta f rsiktigt. | |
F r om man dricker det utan sans | |
F rlorar det sin forna glans | |
Och du f r kvar en tom flaska och bittra t rar och aska. |