Konungen fjärran till Ryninge for. | |
När fågelen sjunger i skogen. | |
Kvar där hemma blev syster och bror. | |
Mig väcker en stolts jungfruga. | |
"Liten Kerstin kan jag få kär vilje med dig?" | |
När fågelen sjunger i skogen. | |
"Nej ty det faller svåra synder därvid." | |
Mig väcker en stolts jungfruga. | |
"Då skall jag dikta en lögn uppå dig." | |
När fågelen sjunger i skogen. | |
"Ljug du ty dig tror ingen över mig." | |
Mig väcker en stolts jungfruga. | |
När konungen åter från Ryninge var: | |
När fågelen sjunger i skogen. | |
"Och hur mår då ni, som hemma var kvar?" | |
Mig väcker en stolts jungfruga. | |
"Liten Kerstin hon gör både hor och mord, | |
När fågelen sjunger i skogen. | |
De späda små barn de lägger hon i jord." | |
Mig väcker en stolts jungfruga. | |
Under himmelens höjd | |
Blodsband skändat av djävulens verk | |
På denna dystra dag. | |
Under höstsolens glöd | |
Oskuld offrad för högmod och svek. | |
Står nu med diktad skuld. | |
"Hur skall så gräset på marken kunna gro. | |
När fågelen sjunger i skogen. | |
"När faderen intet sonen vill tro?" | |
Mig väcker en stolts jungfruga. | |
Konungen sade till småsvenner två: | |
När fågelen sjunger i skogen. | |
"Gå nu åt skogen och huggen mig ett bål!" | |
Mig väcker en stolts jungfruga. | |
Under himmelens höjd | |
Blodsband skändat av djävulens verk | |
På denna dystra dag. | |
Under höstsolens glöd | |
Oskuld offrad för högmod och svek. | |
Står nu på gravens rand. | |
Arla följet red, kyrkogården var dess mål | |
Sen liten Kerstin kastades på rödaste bål. | |
Mina lemmar brinna röda, mina bålster brinna blå. | |
"Gud nåde mig som skall upp därpå" | |
"Hör mig Herr Peder vad jag säger dig, | |
I Jesu namn jag önska lite vatten till mig!" | |
Så satte han ett horn på det längsta spjut, | |
De få små dropparna de spillde han ut. | |
Under himmelens höjd | |
Blodsband skändat av djävulens verk | |
På denna dystra dag. | |
Under höstsolens glöd | |
Oskuld offrad för högmod och svek. | |
Står nu i lågors sken. | |
Det kommo två duvor av himmelen ned, | |
När fågelen sjunger i skogen. | |
När de foro upp, så voro de tre. | |
Mig väcker en stolts jungfruga. | |
Der kommo två korpar av helvetet opp, | |
När fågelen sjunger i skogen. | |
De togo Herr Peder med själ och med kropp. | |
Mig väcker en stolts jungfruga. |
Konungen fj rran till Ryninge for. | |
N r f gelen sjunger i skogen. | |
Kvar d r hemma blev syster och bror. | |
Mig v cker en stolts jungfruga. | |
" Liten Kerstin kan jag f k r vilje med dig?" | |
N r f gelen sjunger i skogen. | |
" Nej ty det faller sv ra synder d rvid." | |
Mig v cker en stolts jungfruga. | |
" D skall jag dikta en l gn upp dig." | |
N r f gelen sjunger i skogen. | |
" Ljug du ty dig tror ingen ver mig." | |
Mig v cker en stolts jungfruga. | |
N r konungen ter fr n Ryninge var: | |
N r f gelen sjunger i skogen. | |
" Och hur m r d ni, som hemma var kvar?" | |
Mig v cker en stolts jungfruga. | |
" Liten Kerstin hon g r b de hor och mord, | |
N r f gelen sjunger i skogen. | |
De sp da sm barn de l gger hon i jord." | |
Mig v cker en stolts jungfruga. | |
Under himmelens h jd | |
Blodsband sk ndat av dj vulens verk | |
P denna dystra dag. | |
Under h stsolens gl d | |
Oskuld offrad f r h gmod och svek. | |
St r nu med diktad skuld. | |
" Hur skall s gr set p marken kunna gro. | |
N r f gelen sjunger i skogen. | |
" N r faderen intet sonen vill tro?" | |
Mig v cker en stolts jungfruga. | |
Konungen sade till sm svenner tv: | |
N r f gelen sjunger i skogen. | |
" G nu t skogen och huggen mig ett b l!" | |
Mig v cker en stolts jungfruga. | |
Under himmelens h jd | |
Blodsband sk ndat av dj vulens verk | |
P denna dystra dag. | |
Under h stsolens gl d | |
Oskuld offrad f r h gmod och svek. | |
St r nu p gravens rand. | |
Arla f ljet red, kyrkog rden var dess m l | |
Sen liten Kerstin kastades p r daste b l. | |
Mina lemmar brinna r da, mina b lster brinna bl. | |
" Gud n de mig som skall upp d rp" | |
" H r mig Herr Peder vad jag s ger dig, | |
I Jesu namn jag nska lite vatten till mig!" | |
S satte han ett horn p det l ngsta spjut, | |
De f sm dropparna de spillde han ut. | |
Under himmelens h jd | |
Blodsband sk ndat av dj vulens verk | |
P denna dystra dag. | |
Under h stsolens gl d | |
Oskuld offrad f r h gmod och svek. | |
St r nu i l gors sken. | |
Det kommo tv duvor av himmelen ned, | |
N r f gelen sjunger i skogen. | |
N r de foro upp, s voro de tre. | |
Mig v cker en stolts jungfruga. | |
Der kommo tv korpar av helvetet opp, | |
N r f gelen sjunger i skogen. | |
De togo Herr Peder med sj l och med kropp. | |
Mig v cker en stolts jungfruga. |
Konungen fj rran till Ryninge for. | |
N r f gelen sjunger i skogen. | |
Kvar d r hemma blev syster och bror. | |
Mig v cker en stolts jungfruga. | |
" Liten Kerstin kan jag f k r vilje med dig?" | |
N r f gelen sjunger i skogen. | |
" Nej ty det faller sv ra synder d rvid." | |
Mig v cker en stolts jungfruga. | |
" D skall jag dikta en l gn upp dig." | |
N r f gelen sjunger i skogen. | |
" Ljug du ty dig tror ingen ver mig." | |
Mig v cker en stolts jungfruga. | |
N r konungen ter fr n Ryninge var: | |
N r f gelen sjunger i skogen. | |
" Och hur m r d ni, som hemma var kvar?" | |
Mig v cker en stolts jungfruga. | |
" Liten Kerstin hon g r b de hor och mord, | |
N r f gelen sjunger i skogen. | |
De sp da sm barn de l gger hon i jord." | |
Mig v cker en stolts jungfruga. | |
Under himmelens h jd | |
Blodsband sk ndat av dj vulens verk | |
P denna dystra dag. | |
Under h stsolens gl d | |
Oskuld offrad f r h gmod och svek. | |
St r nu med diktad skuld. | |
" Hur skall s gr set p marken kunna gro. | |
N r f gelen sjunger i skogen. | |
" N r faderen intet sonen vill tro?" | |
Mig v cker en stolts jungfruga. | |
Konungen sade till sm svenner tv: | |
N r f gelen sjunger i skogen. | |
" G nu t skogen och huggen mig ett b l!" | |
Mig v cker en stolts jungfruga. | |
Under himmelens h jd | |
Blodsband sk ndat av dj vulens verk | |
P denna dystra dag. | |
Under h stsolens gl d | |
Oskuld offrad f r h gmod och svek. | |
St r nu p gravens rand. | |
Arla f ljet red, kyrkog rden var dess m l | |
Sen liten Kerstin kastades p r daste b l. | |
Mina lemmar brinna r da, mina b lster brinna bl. | |
" Gud n de mig som skall upp d rp" | |
" H r mig Herr Peder vad jag s ger dig, | |
I Jesu namn jag nska lite vatten till mig!" | |
S satte han ett horn p det l ngsta spjut, | |
De f sm dropparna de spillde han ut. | |
Under himmelens h jd | |
Blodsband sk ndat av dj vulens verk | |
P denna dystra dag. | |
Under h stsolens gl d | |
Oskuld offrad f r h gmod och svek. | |
St r nu i l gors sken. | |
Det kommo tv duvor av himmelen ned, | |
N r f gelen sjunger i skogen. | |
N r de foro upp, s voro de tre. | |
Mig v cker en stolts jungfruga. | |
Der kommo tv korpar av helvetet opp, | |
N r f gelen sjunger i skogen. | |
De togo Herr Peder med sj l och med kropp. | |
Mig v cker en stolts jungfruga. |