En M ktig H r

	作曲 : Katla, Trollhorn
	Då jag rest mitt tryne mot den eviga skyn,
	Jag hörde ett läte jag aldrig glömma.
	En här så mäktig vid skogens bryn.
	Få denna syn ens kunnat drömma.
	Jag tog mitt spjut jag lyfte mitt horn,
	Från hornets läppar en mäktig ton.
	Hären lystrade marscherade fram.
	De gav mig sitt liv, bergets stamm.
	En gåva av urbergets ande,
	En pakt som alla glömt.
	Nu tågas de fram på knotiga ben.
	Fram, fram, fram.
	Blodet nu rinna i floder.
	Över mark och flod.
	Ett svek nu skymtats av vise.
	Få öron lyssna då.
	En gåva av urbergets ande,
	En pakt som alla glömt.
	Nu skyntas fjärran länder
	Fram, fram, fram.
	I år de vandrat, krigets väg.
	Blod ur väst och guld från öst.
	Då en tjärn som var månens lek.
	Blev segerns slut och ett digert svek.
	Hon vadat där i börjans gyttja.
	Slitit sitt hår med ormars gift.
	Sugit själar och mannamod.
	Det varit hennes avgrund i tusen år.
	En gåva av urbergets ande,
	En pakt som alla glömt.
	Nu tågas de fram på knotiga ben,
	Fram, fram, fram.
	Fram, fram, fram.
	Blodet nu rinna i floder.
	Över mark och flod.
	Ett svek nu skymtats av vise.
	Få öron lyssna då.
	En gåva av urbergets ande,
	En pakt som alla glömt.
	Nu skymtas fjärran länder.
	Fram, fram, fram.
	Fram, fram, fram!!

	zuò qǔ : Katla, Trollhorn
	D jag rest mitt tryne mot den eviga skyn,
	Jag h rde ett l te jag aldrig gl mma.
	En h r s m ktig vid skogens bryn.
	F denna syn ens kunnat dr mma.
	Jag tog mitt spjut jag lyfte mitt horn,
	Fr n hornets l ppar en m ktig ton.
	H ren lystrade marscherade fram.
	De gav mig sitt liv, bergets stamm.
	En g va av urbergets ande,
	En pakt som alla gl mt.
	Nu t gas de fram p knotiga ben.
	Fram, fram, fram.
	Blodet nu rinna i floder.
	ver mark och flod.
	Ett svek nu skymtats av vise.
	F ron lyssna d.
	En g va av urbergets ande,
	En pakt som alla gl mt.
	Nu skyntas fj rran l nder
	Fram, fram, fram.
	I r de vandrat, krigets v g.
	Blod ur v st och guld fr n st.
	D en tj rn som var m nens lek.
	Blev segerns slut och ett digert svek.
	Hon vadat d r i b rjans gyttja.
	Slitit sitt h r med ormars gift.
	Sugit sj lar och mannamod.
	Det varit hennes avgrund i tusen r.
	En g va av urbergets ande,
	En pakt som alla gl mt.
	Nu t gas de fram p knotiga ben,
	Fram, fram, fram.
	Fram, fram, fram.
	Blodet nu rinna i floder.
	ver mark och flod.
	Ett svek nu skymtats av vise.
	F ron lyssna d.
	En g va av urbergets ande,
	En pakt som alla gl mt.
	Nu skymtas fj rran l nder.
	Fram, fram, fram.
	Fram, fram, fram!!