| Song | Sängen |
| Artist | Olle Adolphson |
| Album | Diamanter |
| En dag, när jag gick ner åt smedjan en sväng | |
| Så kom sme'n ut på gården och ropa: | |
| "Kom hit, får du se på en hopfällbar säng | |
| Som jag just nu har byggt åt min fru | |
| Den här kan man vika på mitten, så här..." | |
| Och så tryckte han till på ett ställe | |
| När jag hjälpt honom upp och han någotsånär | |
| Pustat ut efter chocken och smällen | |
| Tog han sin säng och bar in den till sig | |
| Och så satte han ner den på kammar'n | |
| Praktisk och bra, tänkte jag och sa hej | |
| Han var fiffig och knepig för sju | |
| Han hade en underbar fru | |
| Hon var skön som en huldra och rak som ett träd | |
| Och hon förde sig som en gudinna | |
| Jag tände så hela mitt inre bröts ned | |
| Från den dan då jag först henne såg | |
| Det var som om himlen med blixten mig slog | |
| Och till stoft och till aska mig brände | |
| Var gång jag sedan en flicka mig tog | |
| Tänkte jag ej på annat än henne | |
| Sen gick det fort, på en kvart blev hon min | |
| För en sommar. Åh, Gud, vilken kvinna | |
| Var kväll han gick ut och det smällde i grinden | |
| Steg jag uti kammaren in | |
| Och där gick vi båda i spinn | |
| Åh, vår kärlek stod flammande vallmoblomsröd | |
| Var gång smeden var ute med gänget | |
| På kammaren blåste vi under vår glöd | |
| Och begrep ej att fanken var lös | |
| En afton vid tröskeln det knarrade till | |
| Och det pysslade utanför dörren | |
| Någonting knäppte och sen blev det still | |
| Och sen visste vi ingenting förrän | |
| Något drogs till som man skjuter ett spjäll | |
| Det var någon som röck i ett snöre | |
| Sängen for plötsligt ihop med en smäll | |
| Och jag gjorde ett jättelikt kast | |
| För sent, för vi satt redan fast | |
| In kom smeden och skratta: "Det här var just snyggt | |
| Det gick visst inte helt som ni trodde" | |
| Vi låg inuti sängen som sme'n hade byggt | |
| Det var bara min fot som stack ut | |
| Där låg vi och tryckte och allting var svart | |
| Och vi vred oss som maskar och snodde | |
| Och sen hördes från fönstret förskräckliga skratt | |
| Och där stod hela gänget och glodde | |
| "Vad tycker ni att vi ska ta oss till? | |
| Jag får göra det endaste rätta | |
| Det här ska bli något för folk att berätta" | |
| Sa smeden och bet mig i tån | |
| Och sen bar han ut oss på går'n | |
| Just det! Och där tar historien slut | |
| Sensmoral och såntdär är ju löjligt | |
| Hur det gick sen får ni själv räkna ut | |
| För nåt mera berättar jag ej | |
| Det blir mellan henne och mig |
| En dag, n r jag gick ner t smedjan en sv ng | |
| S kom sme' n ut p g rden och ropa: | |
| " Kom hit, f r du se p en hopf llbar s ng | |
| Som jag just nu har byggt t min fru | |
| Den h r kan man vika p mitten, s h r..." | |
| Och s tryckte han till p ett st lle | |
| N r jag hj lpt honom upp och han n gots n r | |
| Pustat ut efter chocken och sm llen | |
| Tog han sin s ng och bar in den till sig | |
| Och s satte han ner den p kammar' n | |
| Praktisk och bra, t nkte jag och sa hej | |
| Han var fiffig och knepig f r sju | |
| Han hade en underbar fru | |
| Hon var sk n som en huldra och rak som ett tr d | |
| Och hon f rde sig som en gudinna | |
| Jag t nde s hela mitt inre br ts ned | |
| Fr n den dan d jag f rst henne s g | |
| Det var som om himlen med blixten mig slog | |
| Och till stoft och till aska mig br nde | |
| Var g ng jag sedan en flicka mig tog | |
| T nkte jag ej p annat n henne | |
| Sen gick det fort, p en kvart blev hon min | |
| F r en sommar. h, Gud, vilken kvinna | |
| Var kv ll han gick ut och det sm llde i grinden | |
| Steg jag uti kammaren in | |
| Och d r gick vi b da i spinn | |
| h, v r k rlek stod flammande vallmoblomsr d | |
| Var g ng smeden var ute med g nget | |
| P kammaren bl ste vi under v r gl d | |
| Och begrep ej att fanken var l s | |
| En afton vid tr skeln det knarrade till | |
| Och det pysslade utanf r d rren | |
| N gonting kn ppte och sen blev det still | |
| Och sen visste vi ingenting f rr n | |
| N got drogs till som man skjuter ett spj ll | |
| Det var n gon som r ck i ett sn re | |
| S ngen for pl tsligt ihop med en sm ll | |
| Och jag gjorde ett j ttelikt kast | |
| F r sent, f r vi satt redan fast | |
| In kom smeden och skratta: " Det h r var just snyggt | |
| Det gick visst inte helt som ni trodde" | |
| Vi l g inuti s ngen som sme' n hade byggt | |
| Det var bara min fot som stack ut | |
| D r l g vi och tryckte och allting var svart | |
| Och vi vred oss som maskar och snodde | |
| Och sen h rdes fr n f nstret f rskr ckliga skratt | |
| Och d r stod hela g nget och glodde | |
| " Vad tycker ni att vi ska ta oss till? | |
| Jag f r g ra det endaste r tta | |
| Det h r ska bli n got f r folk att ber tta" | |
| Sa smeden och bet mig i t n | |
| Och sen bar han ut oss p g r' n | |
| Just det! Och d r tar historien slut | |
| Sensmoral och s ntd r r ju l jligt | |
| Hur det gick sen f r ni sj lv r kna ut | |
| F r n t mera ber ttar jag ej | |
| Det blir mellan henne och mig |