Kylan kravlar sig igenom min hud | |
Och tar sig långsamt in till mitt | |
Sedan länge förstenade hjärta | |
Och förgör det, pulveriserar det | |
Klädd endast i förakt och självhat | |
Faller jag ner på knä | |
Skinnet på mina bara knän rivs upp | |
Av den kalla grusiga marken | |
Jag för mina stelfrusna händer | |
Upp emot mitt urvattnade ansikte | |
Svag, frusen, uppgiven | |
Oförmögen att röra mig faller jag ihop | |
I fosterställning ligger jag där | |
Under denna kalla svarta natthimmel | |
Ensam, bortkommen, förlorad | |
Med händerna för ansiktet | |
Tänker jag för mig själv; | |
"Vilken vacker kväll..." |
Kylan kravlar sig igenom min hud | |
Och tar sig l ngsamt in till mitt | |
Sedan l nge f rstenade hj rta | |
Och f rg r det, pulveriserar det | |
Kl dd endast i f rakt och sj lvhat | |
Faller jag ner p kn | |
Skinnet p mina bara kn n rivs upp | |
Av den kalla grusiga marken | |
Jag f r mina stelfrusna h nder | |
Upp emot mitt urvattnade ansikte | |
Svag, frusen, uppgiven | |
Of rm gen att r ra mig faller jag ihop | |
I fosterst llning ligger jag d r | |
Under denna kalla svarta natthimmel | |
Ensam, bortkommen, f rlorad | |
Med h nderna f r ansiktet | |
T nker jag f r mig sj lv | |
" Vilken vacker kv ll..." |
Kylan kravlar sig igenom min hud | |
Och tar sig l ngsamt in till mitt | |
Sedan l nge f rstenade hj rta | |
Och f rg r det, pulveriserar det | |
Kl dd endast i f rakt och sj lvhat | |
Faller jag ner p kn | |
Skinnet p mina bara kn n rivs upp | |
Av den kalla grusiga marken | |
Jag f r mina stelfrusna h nder | |
Upp emot mitt urvattnade ansikte | |
Svag, frusen, uppgiven | |
Of rm gen att r ra mig faller jag ihop | |
I fosterst llning ligger jag d r | |
Under denna kalla svarta natthimmel | |
Ensam, bortkommen, f rlorad | |
Med h nderna f r ansiktet | |
T nker jag f r mig sj lv | |
" Vilken vacker kv ll..." |