Song | I fälens ände |
Artist | Lönndom |
Album | Viddernas Tolv Kapitel |
Download | Image LRC TXT |
I fälen av en stor man. Av daga satt Han sig | |
Liknelsen av glimmerport i fälens ände, | |
min strävan går däri. | |
Var marja stäles glädjen, ifrån längtans hjärtan. | |
Ett avsked från jordeliv är ett avsked från smärtan. | |
I soluppvaknan bört he rörs, i solnedfall likvis. | |
Men i famnen borti köldens fång, i fälens ände, | |
vart liv där stane av. | |
Folk lovar med sitt hjärta, folk lovar med sin hand. | |
Under solen knyts förtroeliga band | |
men knuten slits ut och folk vänder sig mot folk. | |
En tid av otid antågar, vår glob i uppror står. | |
En jord åt eftermälet vårt, ovisshet spår, | |
men i Guds hänrer'n ger he lagt | |
Världen böjd efter dårens tillskaft, | |
vad bändes och vrides härnest. | |
När häxmän trälar mot makternas höjd, | |
irrad långt bort.. | |
Mot stupet av fälens ände. |
I f len av en stor man. Av daga satt Han sig | |
Liknelsen av glimmerport i f lens nde, | |
min str van g r d ri. | |
Var marja st les gl djen, ifr n l ngtans hj rtan. | |
Ett avsked fr n jordeliv r ett avsked fr n sm rtan. | |
I soluppvaknan b rt he r rs, i solnedfall likvis. | |
Men i famnen borti k ldens f ng, i f lens nde, | |
vart liv d r stane av. | |
Folk lovar med sitt hj rta, folk lovar med sin hand. | |
Under solen knyts f rtroeliga band | |
men knuten slits ut och folk v nder sig mot folk. | |
En tid av otid ant gar, v r glob i uppror st r. | |
En jord t efterm let v rt, ovisshet sp r, | |
men i Guds h nrer' n ger he lagt | |
V rlden b jd efter d rens tillskaft, | |
vad b ndes och vrides h rnest. | |
N r h xm n tr lar mot makternas h jd, | |
irrad l ngt bort.. | |
Mot stupet av f lens nde. |
I f len av en stor man. Av daga satt Han sig | |
Liknelsen av glimmerport i f lens nde, | |
min str van g r d ri. | |
Var marja st les gl djen, ifr n l ngtans hj rtan. | |
Ett avsked fr n jordeliv r ett avsked fr n sm rtan. | |
I soluppvaknan b rt he r rs, i solnedfall likvis. | |
Men i famnen borti k ldens f ng, i f lens nde, | |
vart liv d r stane av. | |
Folk lovar med sitt hj rta, folk lovar med sin hand. | |
Under solen knyts f rtroeliga band | |
men knuten slits ut och folk v nder sig mot folk. | |
En tid av otid ant gar, v r glob i uppror st r. | |
En jord t efterm let v rt, ovisshet sp r, | |
men i Guds h nrer' n ger he lagt | |
V rlden b jd efter d rens tillskaft, | |
vad b ndes och vrides h rnest. | |
N r h xm n tr lar mot makternas h jd, | |
irrad l ngt bort.. | |
Mot stupet av f lens nde. |