En klang av små fioler
går svag som susning i hassel och björk,
och månen på ängarna skiner,
men skogen är midnattsmörk.
Det skymtar, det svävar som böljande hår,
det dansar på yra eteriska tår.
Ti ta! Titania!
(Mmmm)
 
Det skymtar som barmar och halsar,
det lyfter släp som silke och flor,
det vajar, det viftar och valsar
i nätta, bevingade skor.
Vem är det, som håller sin vindlätta bal
vid midnattens timme i månsilversal?
Ti ta! Titania!
Ti ta! Titania!
 
 
[ENGLISH]
9. Titania
 
A sound as of violins singing,
Or in birch and hazel the lisping breeze:
Bright moonlight the meadows enringing,
Night´s blackness under the trees:
And waving tresses and glimpses fleet
Of fairies tripping and flying feet -
Ti ta! Ti ta! Ti ta!
 
And a vision of white breasts gleaming,
And silk skirts twirling and gauzy hues,
And swaying and swinging and streaming,
And ripple of light-winged shoes.
Who is She that holdeth her aëry ball
At midnight´s hour in this moon-white hall?
Ti ta! Ti ta! Titania!