Åttio år, på slutet kanske | |
Hjärtat börjar revoltera | |
Jag är aldrig ledsen mera | |
Känner inte mycket längre | |
Ett kort som fick mig att minnas | |
Sex decennier sedan redan | |
Jag stod nära honom och hans andedräkt i nacken | |
Jag tror jag gjorde något fel för han åkte bort | |
Vart är inte gott att veta men det fanns alltid kvar att göra på gården | |
De behövde en och inte många kvar på byn och ingen som jag tyckte om | |
Jag antog väl att nån gång, men inte | |
Sedan gick väl tiden och då föll det sig som att jag blev som kvar | |
Men har du inte saknat aldrig hålla nån i handen | |
Aldrig röra någon | |
Unge, saknar du att inte vara astronaut | |
Nej, man saknar inget som man inte | |
Man saknar inget som man inte | |
Man saknar inget som man inte | |
Man saknar inget som man inte haft | |
Men ibland när jag ska sova minns jag en andedräkt i nacken bara | |
Minns en helt vag känsla av hur det sku kunna vara | |
Men nog har jag fått mitt, nog | |
Kära barn, du flänger och far | |
Du vet inte hur det var |
ttio r, p slutet kanske | |
Hj rtat b rjar revoltera | |
Jag r aldrig ledsen mera | |
K nner inte mycket l ngre | |
Ett kort som fick mig att minnas | |
Sex decennier sedan redan | |
Jag stod n ra honom och hans andedr kt i nacken | |
Jag tror jag gjorde n got fel f r han kte bort | |
Vart r inte gott att veta men det fanns alltid kvar att g ra p g rden | |
De beh vde en och inte m nga kvar p byn och ingen som jag tyckte om | |
Jag antog v l att n n g ng, men inte | |
Sedan gick v l tiden och d f ll det sig som att jag blev som kvar | |
Men har du inte saknat aldrig h lla n n i handen | |
Aldrig r ra n gon | |
Unge, saknar du att inte vara astronaut | |
Nej, man saknar inget som man inte | |
Man saknar inget som man inte | |
Man saknar inget som man inte | |
Man saknar inget som man inte haft | |
Men ibland n r jag ska sova minns jag en andedr kt i nacken bara | |
Minns en helt vag k nsla av hur det sku kunna vara | |
Men nog har jag f tt mitt, nog | |
K ra barn, du fl nger och far | |
Du vet inte hur det var |
ttio r, p slutet kanske | |
Hj rtat b rjar revoltera | |
Jag r aldrig ledsen mera | |
K nner inte mycket l ngre | |
Ett kort som fick mig att minnas | |
Sex decennier sedan redan | |
Jag stod n ra honom och hans andedr kt i nacken | |
Jag tror jag gjorde n got fel f r han kte bort | |
Vart r inte gott att veta men det fanns alltid kvar att g ra p g rden | |
De beh vde en och inte m nga kvar p byn och ingen som jag tyckte om | |
Jag antog v l att n n g ng, men inte | |
Sedan gick v l tiden och d f ll det sig som att jag blev som kvar | |
Men har du inte saknat aldrig h lla n n i handen | |
Aldrig r ra n gon | |
Unge, saknar du att inte vara astronaut | |
Nej, man saknar inget som man inte | |
Man saknar inget som man inte | |
Man saknar inget som man inte | |
Man saknar inget som man inte haft | |
Men ibland n r jag ska sova minns jag en andedr kt i nacken bara | |
Minns en helt vag k nsla av hur det sku kunna vara | |
Men nog har jag f tt mitt, nog | |
K ra barn, du fl nger och far | |
Du vet inte hur det var |