I himmelen, i himmelen, där herren gud själv bor,
 hur härlig bliver sällheten, hur outsägligt stor.
 Där ansikte mot ansikte jag
 evigt, evigt gud far se, se herren sebaot
 se herren sebaot
 I himmelen, i himmelen, vad klarhet, hög och ren!
 Ej själva solen liknar den uti sitt middagssken.
 Den sol som aldrig nedergar
 och evigt oförmörkad star, är herren sebaot
 är herren sebaot.
 I himmelen, i himmelen, vad sälla utan tal!
 Äv änglarna och helgonen vad glans i ärans sal!
 Min själ skall bliva dessa lik,
 av evighetens skatter rik, hos herren sebaot
 hos herren sebaot.
 I himmelen, i himmelen, man inga tarar ser.
 Ej döden ej förgängelsen där skola härja mer.
 Där skänkes fröjd och härlighet
 och frid och oförgänglighet av herren sebaot
 av herren sebaot
 I himmelen, i himmelen, en sällhet du berett,
 som intet öra horde än och inet öga sett,
 ej njutven av ett dödligt bröst,
 ej sjungen av en dödligs röst, o herre sebaot
 o herre sebaot.