Jag hålls vaken till rasslet av kedjor
 Till gnidandet av kättingar met sten
 När ska lidandet äntligen få sitt slut?
 Hur mycket kött skall få gå till spillo?
 
 Tankar kring död och smärta hemsöker
 Skingrar mig från verklighetens kval
 Sömnlösa nätter ömsar mina demoners skinn
 Och stryper mig med sina kalla fingrar
 
 Låt denna emotionella snara strama åt
 Kring min hals, kväv mig, men inte alltför hårt
 Jag vill fortfarande minnas en gnutta männsklighet
 En strimma medmännsklighet i ett hav av skit
 
 Arma, godtrogna lilla människa, se på mig
 Se genom det kött som du har fjättrat
 Hur det som legat gömt och förseglat i åratal
 Nu tär genom för att andas på egen hand
 
 Med "egna krafter"...